Alla guider

Förstå dig själv mer · 2 min läsning

Varför vill jag undvika det som känns?

Om serier, godis, mobilen och glaset – när det är vila och när det är flykt.

Känner du igen det?

Det har varit en tung dag. Du sätter dig i soffan och tänker att du ska titta på ett avsnitt. Tre avsnitt senare är klockan halv ett.

Eller: du står vid skafferiet fast du inte är hungrig. Du häller upp ett glas till ”för att varva ner”. Du tar upp mobilen, scrollar, lägger ner den – och tar upp den igen.

Ofta är det inget konstigt med det. Ibland är det precis vila du behöver. Men ibland gör vi det för att slippa känna något: oron inför morgondagen, ensamheten när det blir tyst, mejlet man inte orkar svara på.

Vad som händer

Hjärnan vill bort från det som känns obehagligt, och den lär sig snabbt vad som hjälper. Säg att du kommer hem efter ett jobbigt samtal och äter chips framför tv:n. Oron lättar en stund. Hjärnan noterar att det fungerade – och nästa gång oron kommer är suget efter chips där innan du hunnit tänka.

Forskare kallar det undvikande av upplevelser (Hayes m.fl., 1996). Det lindrar i stunden, men känslan försvinner sällan. Mejlet ligger kvar, oron kommer tillbaka på natten, och på sikt kan det tunga växa – just för att det aldrig får plats.

Att trycka undan fungerar dessutom sämre än man tror. Prova att låta bli att tänka på en vit isbjörn i trettio sekunder. De flesta tänker på den nästan hela tiden. Så såg ett känt experiment ut (Wegner m.fl., 1987), och det är samma sak med känslor: det man försöker trycka bort kommer ofta tillbaka starkare.

Studier visar också att människor som ofta biter ihop och håller inne sina känslor i genomsnitt mår sämre än de som sätter ord på dem (Gross och John, 2003).

Ofta märker vi inte ens att det är det vi gör. Det känns bara som ett sug efter något gott, en serie eller en paus. Därför kallas det ibland för bedövning: det dämpar, utan att vi riktigt ser vad.

Undersök, utan att döma

Det är inte själva aktiviteten som avgör. Samma serie kan vara återhämtning på fredagskvällen och en flykt på tisdagskvällen. Två frågor brukar hjälpa:

  • Vad ger det mig i stunden?
  • Hur känns det efteråt?

Vad behöver du egentligen?

Om du oftast känner dig tröttare, tommare eller mer orolig efteråt kan det vara värt att stanna upp. Bakom suget finns ofta ett behov: vila, tröst, någon att prata med, eller hjälp med det där svåra.

Det går inte alltid att lösa direkt. Men att säga det för sig själv – ”jag är egentligen orolig inför i morgon” – gör ofta att trycket släpper lite.

Fundera på

Vad brukar du göra när något känns jobbigt – och vad behöver du egentligen då?

Har alkohol, mat eller något annat börjat ta över? Du är inte ensam, och det finns hjälp. Prata med 1177 eller Alkohollinjen.

Vill du ha stöd i vardagen?

I appen LeadMyself kommer texterna när de passar det du själv skriver, och du kan prata vidare med coachen Nova och prova ett verktyg som hör till.

Läs mer om LeadMyself

Källor

  • Hayes, S. C., Wilson, K. G., Gifford, E. V., Follette, V. M. och Strosahl, K. (1996). Experiential avoidance and behavioral disorders. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 64(6).
  • Wegner, D. M., Schneider, D. J., Carter, S. R. och White, T. L. (1987). Paradoxical effects of thought suppression. Journal of Personality and Social Psychology, 53(1).
  • Gross, J. J. och John, O. P. (2003). Individual differences in two emotion regulation processes. Journal of Personality and Social Psychology, 85(2).